Om boken: 2017 / ÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷ ÷÷÷ ÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷Övergången från den fullständiga dominansen av idéerna om statlig intervention under första hälften av 1900-talet. till det nyliberala samförståndet i slutet av 1900-talet. - en av de viktigaste, men otillräckligt studerade ögonblicken i modern historia. D. Stedman-Jones analyserar hur nyliberala idéer om individuell frihet, fria marknader och avreglering omvandlades till valmässigt framgångsrika politiska program mellan 1940- och 1980-talen i Storbritannien och USA. I ett försök att besvara frågan om varför, inför en djup ekonomisk kris på 1970-talet, politiker och tjänstemän vände sig specifikt till nyliberala idéer, målar författaren upp en tredimensionell bild som kombinerar (a) den intellektuella historien om ursprung, utveckling och spridning av nyliberala idéer under 1940-1970-talet, (b) ekonomisk historia från efterkrigstidens boom till stagflationen på 1970-talet, och (c) partipolitikens utveckling i USA och Storbritannien under denna period. Boken ger en intressant historia om genomströmningen av idéer från universitetsinstitutioner i samhället och den ekonomiska politiken. Huvudpersonerna i boken är Mont Pelerin Society, den första Chicago-skolan och många tankesmedjor, samt K. Popper, L. von Mises, F. Hayek, M. Friedman, J. Stigler, representanter för det offentliga valet. skola. Särskild uppmärksamhet ägnas åt Friedmans roll och intellektuella utveckling och Chicago School of Economics i allmänhet. ÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷÷